Hej Lina! Hur länge har du jobbat som brukarstödskonsulent?
Jag började i oktober 2016. Då hade jag varit praktikant på HSO inom ramen för en kurs i humanjuridik och välfärdsrätt på juristprogrammet. När jag fick frågan om att fortsätta som brukarstödskonsulent passade det utmärkt – jag trivdes på praktiken och hade ett uppehåll i studierna. Sedan dess är jag här!

Vad gör du på jobbet?
Jag tar emot personer som kontaktar Brukarstödcentrum för att de behöver råd och stöd. Kontakten inleds med att jag försöker reda ut vad saken gäller och vad vi kan hjälpa till med. Det händer att både myndigheter och, när vi har varit otydliga, brukare uppfattar vårt uppdrag som bredare än vad det är. Frågorna ska gälla funktionshinder och det ska gälla Göteborg. Vi utför inte stödet själva, utan hjälper personer att få det stöd som samhället ska erbjuda dem. Och eftersom vi jobbar med empowerment går vi inte in och tar över ärendena, istället jobbar vi tillsammans med våra uppdragsgivare.

Vad som händer sedan beror på ärendet – ett ärende kan ta mellan två och åttio timmar från start till mål! Vi ger information om vart man kan vända sig, och hjälper till att skriva ansökningar, överklagningar och yttranden. Ibland följer jag med på möten med myndigheter. Jag upplever att myndighetspersoner och enskilda ofta pratar förbi varandra. Då blir min roll att förtydliga kommunikationen så att de kan nå varandra, nästan som en tolk.
Arbetet är på ett sätt varierande. Ena dagen arbetar jag med ett skolärende, nästa dag handlar det om hemtjänst. Men metoderna är ungefär de samma, jag står vid datorn och läser på, svarar på mail, sitter i möten eller skriver brev.

Varför är HSO:s brukarstödcentrum viktigt?
Det är många som inte får tillräckligt stöd för att kunna söka det insatser de faktiskt har rätt till. Vi har varit med om att personer råkat illa ut för att myndigheter valt att inte anlita språktolkar när det skulle behövas, eller skickat viktiga beslut i pappersbrev till personer med synskador.
Och vi märker att samhällets stöd urholkas, utan att det egentligen uppmärksammas. Genom vårt arbete kan vi ta tillvara målgruppens rättigheter och röst. Det är viktigt att våra erfarenheter förmedlas så att gruppen inte glöms bort.

Förutom att plugga juridik, vad har du gjort innan du började på Brukarstödcentrum? Har du någon nytta av det i arbetet?
I utredningar om hjälpbehov står det ofta att olika moment tar si och så lång tid. Men det är ju ganska intetsägande. Jag har jobbat som personlig assistent och inom akutpsykiatrin, och vet att verkligheten är mer komplicerad. Personer flyger inte bara från den ena platsen till den andra!
Och det låter kanske hårt, men jag blir inte längre så chockad av att se hur illa ställt det faktiskt är i samhället. Jag har ju tyvärr sett det förut. Det ger en beredskap att direkt gå in och jobba utifrån brukarens situation, så besvärlig som den många gånger är.

Vad har du lärt dig av att jobba som brukarstödskonsulent?
Bland annat att ha ett mer pragmatiskt förhållningssätt till vissa juridiska områden. På juristprogrammet fokuserade vi på de formella processerna. Men de tar sådan tid! I praktiken är det ibland effektivare att ge lite, ta lite och mötas på halva vägen så att det blir bra för personen. Att försöka få till en förändring innan man har krävt den, så att säga. Men det beror på vilken typ av ärende det är – till exempel är Försäkringskassan väldigt formalistiska, men i ett skolärende kan man ha nytta av att vara lite pragmatisk.

Och så har jag lärt mig om bilstöd!

Vilken är din största utmaning i jobbet?
Det är nog att hitta balansen i arbetsuppgifterna. Jag hade helst ägnat mig åt att bara hjälpa brukare, och inte tänka på någonting annat. Samtidigt vet jag att det är viktigt att vi kommunicerar våra erfarenheter och arbetar intressepolitiskt, om vi ska få till en förändring på längre sikt. Det är bara inte det jag är bäst på…

Den 2 november 2017 drar du igång en studiecirkel i vardagsjuridik. Vad är vardagsjuridik och varför är det viktigt?
Det är den juridik man kan ha nytta av i sitt vardagsliv, för att ta tillvara sina rättigheter och uppfylla sina skyldigheter. Jag upplever att många går runt i en falsk trygghet om att man kommer att bli omhändertagen om någonting händer. Så är det inte alltid, utan det är många kriterier man själv måste uppfylla för att inte falla mellan stolarna. Vet man i förväg vet hur man bör agera i en viss situation kan man komma runt en del problem. På studiecirkeln kommer vi till exempel att gå igenom framtidsfullmakter, som är alldeles nytt. Det är fullmakter som berättar vad som gäller i framtiden om något skulle hända. I princip som ett testamente, fast medan man fortfarande lever.

Vill du hälsa något till HSO:s medlemsföreningar?
Jag hoppas att många kommer på studiecirkeln i vardagsjuridik! Och så vill jag tipsa om att läsa Brukarstödcentrums årsrapport. Och att vi på Brukarstödcentrum finns här för den som behöver oss!

Avslutningsvis, vad är det bästa respektive sämsta med att vara brukarstödskonsulent?
Det bästa är att känna att man ger ett stöd som verkligen behövs. Att kunna hjälpa personer som fallit mellan stolarna.

Det sämsta är att se personer bli av med stöd som de haft länge. När man själv tycker att det är helt orimligt, men vet att vi inte kan göra något eftersom praxis har ändrats. Vi märker väldigt konkret hur samhällets stöd minskar, och det är hemskt att se.