Amalia Elmerson praktiserade på Funktionsrätt Göteborg hösten 2016. Nu är hon färdig jurist och har skrivit sitt examensarbete om inskränkningar i personlig assistans. Slutsats: den nuvarande ordningen strider mot syftet med LSS.

Det har blivit svårare att få personlig assistans sedan insatsen infördes 1994. Förra året visade statistik att 88 procent av de som ansöker för första gången får avslag, en kraftig minskning jämfört med tidigare år. Samtidigt har antalet assistansberättigade sjunkit och flera fall som framkommit i media visar människor i stort behov av hjälp som inte beviljas assistans.

– Under tiden jag praktiserade var det mycket diskussion om personlig assistans på arbetsplatsen, och det var demonstrationer på stan. Det var nog mycket det som gjorde att jag fastnade, berättar Amalia Elmerson.

Efter praktiken läste hon förvaltningsprocessrätt för bland annat socialrättsprofessor Lotta Vahlne Westerhäll, samtidigt som hon höll kontakt och diskuterade med juristen Felicia Lundin på Funktionsrätt Göteborg.

– Jag blev intresserad av vilken roll Försäkringskassan har i processen, och av hur myndigheter tar sig friheter att göra inskränkningar, att ge ut egna vägledningar som de betraktar som lag. Sedan satt jag och läste mycket artiklar om assistans över sommaren.

Grundläggande behov inskränks
Amalias examensarbete handlar om de så kallade grundläggande behoven, ett nyckelbegrepp i bedömningen av rätten till personlig assistans (se faktaruta). Vad som räknas som grundläggande behov får stora konsekvenser för den enskilde, och en ändring i praxis kan betyda skillnaden mellan att få assistans och att helt stå utan.

Amalia Elmersons undersökning visar att flera domar från Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) har begränsat vad som ingår i de grundläggande behoven. Dessutom har Försäkringskassan tolkat dessa domar i en restriktiv riktning genom sina egna vägledningar, som handläggarna följer. Denna utveckling står i strid med LSS intentioner, de grundläggande principerna för funktionshinderpolitiken, och med mänskliga rättigheter, skriver Amalia i slutsatserna.

Försäkringskassan går också utvecklingen i förväg. I en dom från 2009 (RÅ 2009 ref 57) fastslogs det att bara integritetskänsliga behov räknas som grundläggande. Men redan 2007 hade Försäkringskassan fastslagit denna inskränkning i ett internmeddelande, utan stöd i praxis. Det var alltså domstolen som följde Försäkringskassans linje, tvärtemot hur det ska fungera.

– Jag visste i princip vad jag skulle komma fram till i uppsatsen, säger Amalia. Jag hade ju hört och läst om frågan. Samtidigt blir jag förvånad över att det kan gå så långt.

Sondmatning – ett grundläggande behov?
I april kom en dom från HFD som fastslog att sondmatning är ett grundläggande behov i likhet med att få hjälp med att föra mat till munnen. Domen var välkommen eftersom just sondmatning hade definierats bort från de grundläggande behoven av Försäkringskassan 2016, med resultatet att många förlorade rätten till assistans.

Bakgrunden till att sondmatning bedömts annorlunda än vanlig matning är att det hamnat i kategorin ”egenvård”. Som huvudregel ska personliga assistenter inte ge hälso- och sjukvård eftersom de uppgifterna faller på landstingen.

I en dom från HFD (2012 ref 41) fastslogs att sådan vård som en patient kan sköta själv eller med hjälp av någon annan är egenvård, som kan utföras av en personlig assistent. Domen påverkade till en början inte synen på sondmatning, som bedömdes som ett grundläggande behov så länge det också passerade kravet på att vara integritetskänsligt.

2016 svängde Försäkringskassan plötsligt och tolkade domen som att egenvård, och därmed sondmatning, aldrig kunde vara grundläggande behov. I den nya domen har HFD gått emot myndighetens linje och sagt att egenvård faktiskt kan vara ett grundläggande behov.

– Jag blev lättad när jag såg HFD:s dom. Även fortsättningsvis kommer det i varje enskilt fall göras bedömning kring vilka behov som är tillräckligt integritetskränkande för att utgöra grundläggande behov men framöver kan Försäkringskassan i alla fall inte hänvisa till domen från 2012 och hävda att åtgärder i form av egenvård aldrig kan vara grundläggande behov. Det är ett positivt besked för alla de som behöver hjälp med sjukvårdande insatser som hälso- och sjukvårdspersonal bedömt att man tillsammans med en assistent kan klara av hemma, kommenterar Amalia Elmerson.

Problem och möjligheter
– Ett problem är att det finns väldigt få domstolsavgöranden, säger Amalia Elmerson. Många ärenden stannar i Försäkringskassan eftersom folk inte orkar överklaga. Därför är det viktigt att besluten blir rätt på en gång.

Hur kan utvecklingen med inskränkningar stoppas, tänker du?

– En tydligare lagstiftning hade på ett sätt varit bra då det skulle kunna minska risken för godtyckliga bedömningar, men detta kan samtidigt bli problematiskt då det är just flexibiliteten som ska kunna möjliggöra att de enskilda behoven tillgodoses.

Amalia Elmerson tror att en anledning till att inskränkningarna skett är ekonomiska hänsynstaganden.

– Jag har inte gått in så mycket på orsakerna bakom. Men det är människor som sitter i både domstol och FK och de påverkas av det som skrivs om kostnaderna för assistansen. Och när det kommer direktiv från regeringen att strypa kostnaderna, då måste man neka eller ta från dem som redan har.

Idag arbetar Amalia Elmerson som biträdande jurist på en advokatbyrå, och ska snart söka tingstjänstgöring. Tiden på Funktionsrätt Göteborg har hon med sig som en erfarenhet.

– Jag fick testa på det praktiska och se vad som går att hjälpa till med. Det finns många som är väldigt utsatta och inte har råd med juridisk hjälp. Den som har begått brott får en advokat men när du står ensam emot staten så finns inte motsvarande stöd.

 

Grundläggande behov vid personlig assistans

• personlig hygien

• måltider

• av- och påklädning

• kommunikation med andra

• annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om den enskilde

För att ha rätt till personlig assistans krävs det att personen har behov av hjälp med något eller några av de grundläggande behoven. Det krävs också att personen tillhör LSS personkrets.

Andra personliga behov

Alla behov som inte ingår i de grundläggande behoven men som personen inte klarar utan hjälp – exempelvis hjälp i hushållet, vid ärenden, arbete och fritidsaktiviteter.

20-timmarsgränsen

Om tiden för de grundläggande behoven överstiger 20 timmar i veckan har personen rätt till assistansersättning för andra personliga behov. Kommunen betalar de första 20 timmarna och den övriga tiden täcks av statlig assistansersättning.

En text skriven av Funktionsrätt Göteborgs tidigare praktikant, Rebecka König.